Inte så lätt som det borde vara. Vi börjar så smått inreda rummet till lilltjejen. Idag lyckades vi hitta en fåtölj som man ska sitta skönt i länge. Förslagsvis för att amma. Eller i hans fall, mata. Det känns ändå väldigt overkligt att jag ska sitta där om några månader med mjölk i tuttarna och en unge som hänger i dom. Hur overkligt som helst!

 

 

Jag märker att jag blir väldigt simmig i huvudet av att gå och handla länge. Ögonen blir spännda och blicken suddig. Jag får ont i höfterna och någonstans i svanskoteregionen. Går det några timmar över det så gråter jag lätt för minsta motstånd. Trött och grinig, som ett litet barn. 

 

Imorgon ska vi till mamma och träffa lite släkt, har inte träffat henne sen jag fyllde år i mars. Vi ska få ta med oss spjälsäng och vad mer vi än vill ta med. Tillslut kommer vi få nästan allt från henne. Skönt för ekonomin och skönt för hennes samvete tror jag.