Två gånger har jag nu till min sambos stora förskräckelse blivit glansig i ögonen på offentliga platser. En gång rann det tillochmed över. Orsaken har i hans ögon varit bagatell och jag är helt övertygad om att jag själv hade tyckt det annars. 

 

En gång för att jag ville köpa en julklapp till mamma och inte hittade någon. Det var jobbigt att inte komma med något när vi skulle få så mycket av henne. 

Den andra gången var idag när desserten inte kom som det stod i beskrivningen. Han fick snällt skicka tillbaka den och jag fick pudra näsan. 

 

Det är dom små sakerna som är jobbigast. Särskilt när jag är trött eller hungrig, men även under helt random omständigheter. Jobbigt att springa runt som rysk roulette och inte veta när nästa tår ska släppas lös!

 

Men det är något att lägga på minnet, om jag någon gång ser någon gråta och skicka tillbaka sin mat. Då vet jag. Och då ska man väl egentligen gratulera!

Tjejen i magen var samtidigt otroligt aktiv i natt. Nästan jobbig. Jag har hört att man kan få problem att sova pga detta senare när dom är starkare. Vi kan gärna hoppa över det steget då jag är känslig för lite sömn, så kan hon hellre komma ut och sparka på sin far. 

Undrar om det kommer kännas tomt sen. Jag är liksom aldrig ensam...